Limmareds Glasbruk 1884
Ägare Fredrik Brusevitz

oscar_a

Oscar Andersson

Glashyttan med tillhörande byggnader sliperiet, magasiner m.m. var beläget till höger om vägen från Tranemo till Åsarp, vid det vattendrag (bäck) som rinner upp från mossmarkerna norr om bruket. Anläggningen bestod av glashyttan, en större träbyggnad samt sliperi, kiselstamp (fältspat) som användes vid glassmältning. Även så en stamp för krossning av bränd lera för tillverkning av deglar vari glaset smältes samt till eldfast sten för murning av nya glasugnar m.m. Två magasin för förvaring av färdigt glas, en byggnad (magasin) för förvaring av råmateriel, särskilt soda m.m. som användes vid glassmältningen. En byggnad för förvaring av sand -vit sand- av denna användes ganska mycket. En byggnad för sammanblandning av råmateriel som kallades mängkammaren. En byggnad för att tillverkning av deglar vari glaset smältes, samt tillverkning av eldfast sten för murning av nya glasugnar kallades pottkammaren.

I hyttan var plats för två glasugnar med 8 deglar i varje ugn. Ugnarna var s.k. långugnar med direkteldning med ved i båda ändarna. Eldarna (skörarna) fick gå från den ena ändan ugnen till den andra med två eller tre vedträn åt gången. Veden måste vara småkluven och torkad i därför avsedd torkugn. Något större vedträ gick ej att få in i det s.k. stopphålet. Eldarnas arbetstid var 6 timmar åt gången samt fritt 6 timmar. Men fritiden på dagen skulle han hjälpa till att framköra den ved som åtgick till för dygnet. Den som skötte om torkningen av veden skulle även vara med om framkörningen av veden från någon av uppläggningsplatserna. Dessa var tre, belägna olika långt från hyttan – 5 å 6 hundra meter från denna. I hyttan fanns två torkugnar för ved samt en ugn för uppeldning för nya deglar (temperugn) samt tre stycken kylugnar för kylning av större glaspjäser samt 4 stycken för mindre glas. Dessa erhöll en del värme från glasugnen då de murades två i varje ände av ugnen. I dessa ugnar inlades runda cisterner (kylpottor) av eldfast lera. Då dessa var fullbelagda uttogs de och placerades nedanför verkstaden för att kallna varefter glaset utplockades av verkstadens uppassare, samt uppsattes på bord för att därefter synas och räknas av brukets bokhållare, då också någon av verkstadens uppassare måste vara behjälplig. Endast en glasugn användes åt gången, då den förra var utbränd flyttades arbetet till den nya ugnen som stod färdig och uppeldad. Något avbrott i arbetet förekom ej.

I hyttan tillverkades många olika sorters glas. Hushållsglas, kemiska och tekniskt glas, parfymflaskor, medicinflaskor och burkar av olika storlekar, lampglas, oljehus, lyktglas samt flera sorters pressglas. Det mesta av glaset var s.k. helvitt (genomskinligt) men även brunt, blått samt benvitt glas förekom. Det färdiga glaset invirades i halm av därför anställda kvinnor (5 a 6 dagligen). Glaset packades sedan i därför gjorda lådor av olika storlekar för vidare befordran till kunderna inom landet, ävenså utlandet. Det transporterades på brukets egen järnväg från Limmared till Karlsvik vid sjön Åsunden, sedan på brukets ångbåtar med lastpråmar till Ulricehamn f.v.b. per järnväg till Ulricehamn – Vartofta.

En del glas hämtades och köptes av glasknallar, som då körde omkring med häst. Glaset packades då i därför gjorda glashäckar som knallarna hade anskaffat. En del hämtades inpackat i en säck som sedan bars på ryggen av handlanden.

Det råmateriel, såsom sand, soda, krita m.m. som användes vid glassmältningen togs i återfrakt från Ulricehamn per båt och järnväg till Limmared. Ävenså främmande gods upptogs samt passagerare till och från Ulricehamn. Från trämassefabriken i Axelfors fraktades deras tillverkning av trämassa härifrån till Ulricehamn. Denna frakt upphörde då Kinds härads järnväg från Svenljunga till Borås blev färdig. Vid byggnaden av Tranemo kyrka 1882 fraktades mycket tegelsten från Näsboholms tegelbruk som var belägen något hitom Ulricehamn vid Åsunden. Från Limmared fraktades det landvägen till Tranemo. På vintern fraktade glas och materiel per järnväg till Månstad och därifrån landvägen. Då sjöarna var frusna och bärkraftiga var det vinterväg på maderna via Sämån till Sämsjön och över Wegby, till Åsunden samt Ulricehamn. Daglig post förekom både sommar som vinter. Poststationen var på brukskontoret, ävenså i Månstad var poststation.

Bostadsbyggnader för arbetare var 9 stycken samt ett litet låghus för eldarna, ävenså hyttpojkarna, (kallades skörarestugan). Dessutom fanns Patronsbyggnaden samt ett mindre för bokhållarebostaden. En byggnad för förvaring av finare glas, särskilt sådant som varit på utställningar och prisbelönats. Denna byggnad kallades expositionssalen. Av arbetarbostäderna var två för fyra familjer, 3 var för 2 familjer, en för 3 familjer samt 3 för en familj. I en del av dessa fanns även rum för ogifta. Alla arbetare hade fria bostäder samt fri vedbrand. Ävenså var de tilldelade jordlotter för odling av potatis, havre samt grässkörd som användes till kofoder. En del hade två kor andra en, varför därtill uppförda ladugårdar var 4 stycken. Till glasbruket hörde även jordbruk. För detta var 4 fast anställda, rättare, förare för oxar och kor samt en kusk och trädgårdsmästare. Arbetet vid jordbruket gjordes mest av torpare och arrendatorer, vilka genom dagsverken skulle göra rätt för sina innehavda torp. En del gjorde tre dagsverk per vecka, andra två samt någon en dag per vecka, beroende på torpet och jordens storlek.

På sommaren vid slåttern och skörd skulle ävenså kvinnoarbete utföras visst antal dagar.

Bruket var ägare till hela Södra Åsarps socken förutom kommunisterbostället Skårtebo, samt en del gårdar och torp i Tranemo socken.

Arbetet i hyttan började kl. 4:30. Då smältan var färdig kl. 4:00 väckte hyttpojkarna av smältaren, de som låg i Skörarestugan (en del låg på golvet vid ugnen vintertid). Sedan var det pojkarnas tur att väcka mästarna, samt ställa fram arbetsstolar och verktyg som behövdes så att det var färdigt att börja arbetet när mästarna kom. Arbetet fortgick till 6:30 då det var kaffe och en rast på 10 minuter. Arbetarna fick sitt kaffe serverat i hyttan av pigorna vilka de flesta hade. I annat fall var det någon av familjen som kom med kaffet. Arbetet fortgick sedan till 8:30 tills det var frukost ca 15-20 minuter. Arbetet var ackord (hyttehundra) så rasterna blev inte längre än nödvändigt. Hyttepojkarna skulle på rasterna frambära ved till kylugnen, så någon rast blev det inte för dem. Arbetet fortsatte sedan till kl. 13:30. Kanske någon dag lite tidigare om glaset i degeln var slut. Efter arbetets slut var det pojkarna som fick ställa undan stolar och verktyg samt spola golvet i verkstaden. Kvastar fick de själva skaffa. Dessa var granbuskar som höggs i skogen. Pojkarna skulle sedan 16:30 infinna sig en den s.k. hyttskolan till kl. 18:30. Lärare Kleveberg fick därför betalt av patron Brusevitz. De äldre pojkarna som upp till anfångare, ävenså inbärare (kylare) var skyldiga att låta reparera verktyg. Särskilt piporna varmed glaset blåstes måste ofta repareras, ävenså andra verktyg. Smedjan var i Backås i Åsarp ca 3 km från bruket. Glasmålning förekom även på bruket i den s.k. Liandersbyggnaden. Särskilt tecknades apotekskärl, flaskor och burkar, ävenså blomvasar och brännvinsflaskor. Glasmålning gjordes av f.d. provisor Emanuel Uander samt J. Hagström.

För drivkraften åt sliperiet och stamp användes ångmaskiner. För sliperiet en stående engelsk maskin med inmurad ångpanna. För stampen en lokomobil tillverkad i Trollhättan. Arbetet i sliperiet började kl. 7:00 till 19:00 med 1,5 timmars rast. I sliperiet fanns fem arbetsstolar samt en planskiva. Slipningen bestod i av vinglas, dricksglas, karaffer samt sprängning och slipning av lampglas och oljehus samt inslipning av proppar till apoteksglas m.m. Slipare var C. Taubner, J. Carlsson, A Sandlund, J. Hedin och Adolf Taubner. Mästare i Hyttan var L. Ödman, A. Överström, Sven Andersson, H. Moden, Theodor Dover, Salomon Andersson och O. Lundin.

Arbetslönen för mästarna va ca. 80 – 85 kr per månad. För benmakare 55 – 60 kr per månad. Anfångare 0.75 – 0.80 kr per dag, varmare, anhäftare 0.35 – 0.40 kr per dag. Förtjänsten var ej så stor men kronan hade större värde på den tiden.

Någon handelsbod eller affär fanns inte närmare än i Tostarp, Tranemo. Där fanns även försäljning av spritvaror på Gästgivargården därstädes. Patron Brusevitz tog hem varor som arbetare och anställda fick avhämta, som sedan avräknades på avlöningen. Varorna bestod i mjölk, kaffe, socker, ärter, risgryn, salt sill samt fotogen för belysning i bostäderna. Någon bestämd avlöningsdag fanns ej, utan vid behov var det att gå fram till kontoret för att få ut 5 -10 kr åt gången. Det lyckades sällan den första gången, utan man fick återkomma senare. Varje arbetare (mästare) uppförde under året 1 å 2 grisar varav en slaktades till jul. De som hade egna kor fick mjölk av den, andra fick köpa av jordbrukare häromkring. Priset var 12 öre kannan (ca 2,5 liter) Ägg kostade 40 å 50 öre tjoget. Kaffe, orostat 55 – 70 öre per skålpund (ca 8 kg.), socker 42 öre, vetemjöl 12 öre, rågsikt 8 öre, salt sill 15 öre risgryn 14 öre, allt per skålpund. Fotogenen kostade 64 öre för kannan. Priserna från brukshandeln Brusevitz.

För de s.k. hyttepojkarna, formhållarna, anhäftarna och inbärarna var det ganska svårt både med liggplatser i den s. k. skörarestugan samt maten. Sängarna i stugan var ihopsnickrade av ohyvlade brädor samt halm på botten och däröver en gammal säck. Täcken fick de själva medföra hemifrån, om det fanns några. Pojkarna kom till bruket på söndagskvällen. De flesta hade ganska lång väg hit, deras hem var i socknarna häromkring, Tranemo, Månstad m.fl. På söndagen medfördes mat som skulle räcka till onsdag em. då de skulle gå ut och möte någon hemifrån. På onsdagen var det ingen skola. Den mat som medfördes på söndagen var för det mesta slut på tisdagskvällen varför det inte blev mycket till onsdagen. En hel del av dessa pojkar slutade sin anställning och blev därför ej glasblåsare. De som hade sina hem i närheten av bruket samt de som hade sina hem där stannade merendels kvar. Brukspatron ägde även Stoms kvarn och såg i Brandsmo, Tranemo socken samt Åsarps kvarn vid Åsarpsån. Där hade också varit glassliperi samt kiselstamp, men upphörde då sliperiet samt kiselstamp uppfördes här för ångmaskindrift.

Vis sågen sågades bräder för tillverkning av lådor vari glaset packades, ävenså plank och brädor till försäljning. Skog fanns det gott om.

Till Limmared hörde också glasbruken i Bollsjö i Mossebo samt Strömfors i Örsås socken. Nittorps glasbruk inköptes även senare. Dessa är nu nedlagda.

Diverse anteckningar:

Arbetet vid Nittorps glasbruk bedrevs senare år periodvis till augusti månad 1894. Järnvägen Limmared – Karlsvik påbörjades år 1870. Koncession å denna erhölls den 14 november 1873. Färdig till trafik i hela dess längd 1876.

Strömfors bruk (järnbruk) inköptes år 1872 av Limmareds glasbruk som samma år därstädes anlade glasbruk och arbetet var igång under åren 1872 -1881.

Sista arbetsdagen i gamla hyttan 10 oktober 1902. Första arbetsdagen i nya den 13 oktober 1902. Sista arbetet vid Nittorps glasbruk juli – augusti, sommaren 1894, då även undertecknad arbetade där. Inflyttning i nya sliperiet den 20 september 1911. Drift av dieselmotor. Elkraft från Åsarp den 14 maj 1918. Dito från Trollhättan den 23 december 1935.

På båda sidor om vägen genom Limmared var lönnar planterade, troligen i slutat av 1700 talet. Ävenså fanns staket och träribbor på båda sidor fram till hyttgården. Vid bostäderna fanns det portar för ingång till dessa från vägen. Norr mot Åsarp var vägen däremot försedd med gammaldags gärdesgård till grinden vid Lundins bostad. Vid bostäderna var vid en del anlagda trädgårdar. Vid patronsbyggnaden var större trädgårdar anlagda och inhägnade på båda sidor av vägen med frukt, prydnadsträd och buskar samt blomsterväxter m.m. På dess vänstra sida var även växthus och fågeldamm för ankor. På östra sidan var även stor trädgård med olika sorters träd och växter samt syrenbersåer uppe på höjden av denna. Trädgårdarna var väl skötta av trädgårdsmästaren och tillträde till dessa var för allmänheten förbjuden.

  • Arbetat i Glashyttan: Glasblåsare 25 år.
  • Maskinist och reparatör 32 år.
  • Förrådsförvaltare 12 år.

Min arbetstid vid Limmareds glasbruk har varit från augusti månad 1884 till den 7 mars 1953. Alltså nära 69 år.

Nedtecknat av Oskar Andersson, år 1956